Par/relationsterapi
”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (någon annan),
mod att förändra det jag kan (mig själv),
och förstånd att inse skillnaden.”
– Sinnesro Bönen
Den medvetna relationen och kärleken tar ansvar, har gränser och ger frihet.
Grundläggande för medvetna relationer är att komma till insikt att ingen annan än vi själva bär ansvaret för hur nöjda eller missnöjda vi är som vuxna människor. Att verkligen kunna acceptera både dig själv och den andra/e som dem är, är också grunden för att kunna göra medvetna förändringar i relationen.
Vuxna relationer behöver och mår bra av gränser. Bara det som är skiljt åt kan förenas. Två medvetna, vuxna jag, kan skapa ett sant kärleksfullt Vi. När gränserna är tydliga kan vi mötas på ett gränsöverskridande, inte gränslöst, sätt och skapa en både ömsesidig och gemensam bas för ett liv tillsammans.
Att kunna stå för sin egen vilja, utan att vare sig känna skam eller skuld, är också centralt för en kärleksfull och trygg vuxen relation. Att verkligen förstå på djupet att när jag gör något FÖR mig, är det inte nödvändigtvis MOT någon annan.
Frågor att fundera över innan par-terapi:
Utan att döma någon part, fundera på hur medveten relationen är?
Finns det en i grunden genuin god vilja inför den andre/a?
Vad stärker välviljan och vad försvagar den för var och en?
Vem är jag i relationen och trivs jag med den roll jag tagit/fått eller vill jag förändra den?
Hur ser jag den andra/e? Hur tror jag att den andra/e ser mig?
De olika strategier vi utvecklat för att knyta an i barndomen till de som hade ansvar för vår överlevnad(se anknytningsmönster), sätter sin prägel på stora delar av personligheten men allra främst på de delar som väcks i våra nära och intima relationer som vuxna. Särskilt präglad av vår tidiga anknytning är vår förmåga att kunna ge och ta emot kärlek och förmågan att visa både sårbarhet och kraft i en nära relation.
Förmågan att uttrycka både vår kärlek och vår vilja/behov i relation till den andra/e är grundläggande för en medveten relation.
Den sanna kärleken är inte begränsad eller begränsande. Den sanna kärleken är att inse, känna och på olika sätt uttrycka att ”jag älskar dig mer än jag behöver dig”.
